För drygt en vecka sedan gick jag till mitt nya jobb som projektledare på en digital produktionsbyrå, glad och förväntansfull. Skulle bli spännande. Jag har ju ingen tidigare erfarenhet av projektledning av den här sorten, men det var andra kvaliteter jag blev anställd för. Det hade vi ju gått igenom tydligt under de intervjuer jag gjort innan anställningen. “Det andra kommer ju med tiden”.
Plötsligt satt jag dock där med två projekt i knät, som dessutom verkade vara tyngda av en del problem och förseningar redan innan jag tog över. Jag fick en väldigt kort övergripande genomgång av vad projekten handlade om och lite spretiga mailkonversationer sedan tidigare. Sen var jag på egen hand. Under tiden som jag satt och nystade i det här och försökte knyta ihop de lösa trådarna för att se vem jag skulle kontakta om vad, tog det visserligen för lång tid innan jag kunde leverera rätt svar till rätt person, men som helt ny ville jag inte heller göra några misstag gentemot kunden. Och någon vidare hjälp fick jag inte. Efter ett par dagar kände jag att projekten var på banan igen och missförstånd utredda.
Men när jag jobbat där i sex dagar kom chefen (som varit frånvarande pga sjukdom hälften av den tiden) och meddelade att jag inte längre var önskvärd på företaget eftersom jag “saknar brist på initiativförmåga”. Jag passar inte in hos dem helt enkelt.
Jag blev rätt paff, och vi bestämde att vi skulle ha ett möte morgonen efter för att diskutera hur/när jag skulle avsluta anställningen. På väg till det mötet såg jag ett mail riktat till hela kontoret att ingen av cheferna skulle finnas på plats på morgonen. Märkligt tyckte jag, eftersom vi bokat ett möte. Jag vände hemåt igen och skrev ett mail där jag tog upp min syn på saken och tackade för mig. Ett tag senare kom ett svar, men inte till mig personligen utan till hela kontoret, där de förklarade att jag fått gå “eftersom Joakim inte klarar av enkla arbetsuppgifter…” “…passar inte in hos oss, för på XXXXX har vi bara stjärnor! :-)”. Senare kom dock ett mail från VD:n i betydligt trevligare ton. Borde kanske ha räckt med det mailet eller?
Jag kan köpa att de tycker jag löste uppgifterna för långsamt, men vad hade jag för förutsättningar egentligen? Vart var stödet och verktygen? Dessutom handlar allt endast om sådant vi pratat om att jag inte har erfarenhet av, och inget av det som de sa att de anställde mig för.
Så glädjen gick alltså över rätt snabbt. Nu måste jag bli bekant med den där #nyttjobb-taggen igen… Fortsätter frilansa under tiden, och har faktiskt nya projekt på gång redan. Ska bli skönt.
![hannes82:
ÅHHHH vad jag skulle kolla på Sad Men!
thedailywhat:
Sad Keanu Shop of the Day: AMC has done it again.
[lamb.]](http://25.media.tumblr.com/tumblr_l4dpwzu4En1qz5efpo1_500.jpg)
